Rädsla….sorg….sömnbrist…svaghet…var ska jag hitta styrkan…?
Posted in Okategoriserad on 15 september, 2008 by tokanIdag har det vart utvecklings dag på lemböte lägergård..gav positiva vibbar…Var en lyckan träff tyckte jag..Det ända negativa var att jag läste det skulle bjudas på lunch och midda, men var ju kaffe åh midda:( så ja var rätt hungrig när middagen serverades
Men just nu snurrar en massa andra grejer i mitt huvud..Det närmar sig rättegången…Jag är rädd, fast jeg vet att den måste passera för att jag skall kunna gå vidare..Ska beskriva med ORD så att ANDRA kan förstå vad jag gått egenom och vad jag fortfarande går igenom..inte det allra lättaste kan jag säga…Att sätta ord på det som ibland får en att känna sig död trots att man lever, vet inte va ni tycker…Är jag som ja alltid varit?? Jag känner mig ibland som någon helt annan, vantrivs med den känslan ibland…hmhm..djupa grejer det här…”
”Denna dikt eller känslan skrev jag för ett tag sedan ”
DU sade att gud hade sin bästa dag då han skapade mig…
DU sade att du älskade mig.
DU strök mig över kinden ömt och mjukt.
DU sade att jag var kvinnan i ditt liv, som du ville leva med för resten av ditt liv.
DU var otroligt svartsjuk.
DU kontrollerade varje steg jag tog.
DU sade jag var en bortskämd skitunge.
DU hotade med att ta ditt liv om jag lämnade dig.
DU klappade till mig då och då.
DU knuffade in mig i väggen då och då.
JAG lämnade dig och du slog mig blodig och medvetslös.
DU ville förstöra och förgöra mig , men du lyckades inte…
DU tog en del av mig med dig den morgonen.
DU älskar inte som du borde och jag kan inte älska någon mer..inte som det är idagens situation..
JAG kan inte lita på någon nu , inte ens mina egna känslor..Det är som ett stort blödande sår i min själ..
MIN kropp har ”läkt” ut såren men ärren i mitt <3 och såret i min själ finns kvar..
HATET jag såg i dina ögon före du slog mig finns kvar som en film…
En del av det hatet har du överfört på mig . Det kokar ibland inom mig.. Jag slår inte som du gör men jag har blivit självdestruktiv på ett eller flera sätt…Jag vill skrika av smärta, av avsky , av orättvisa…
Jag vill gråta tills tårarna tar slut, men jag kan inte…inte än ivarjefall..
Denna sida vart lång…Inte så uppiggande läsning.Kommer bättre dagar, men Jessie, nu har du att läsa lite
Kram på er <3
